Hemma igen – men har inte landat

Jahaja, i går måndag var jag tillbaka på hemmaplan och åkte då direkt från Kallax flygplats i Luleå till min skola på Tuna – där jag lugnt lämnade bagaget i lärarrummet och fortsatte sedan till dagens ena lektion i engelska. När jag öppnade dörren till klassrummet visade det sig att jag hade ytterligare tre minuter på mig. Hyfsat bra tajming, tycker jag!

Självklart har jag inte alls hunnit med att sortera intrycken från Sevilla än men en sak är säker: det finns en enorm vilja överallt i Europa inom utbildningsområdet att arbeta tillsammans och se till att eleverna får förståelse hur livet är på andra håll i världen. Kanske är detta en av de allra viktigaste uppgifterna för skolan i dag; nu har vi också praktiska möjligheter till gränsöverskridande kontakter och kollaborativa arbeten på ett sätt som aldrig har funnits tidigare.

Konferensen i Sevilla var också femårsjubileum för eTwinning och givetvis kommer jag mycket väl ihåg invigningen i Bryssel 2005.  Det har verkligen hänt mycket sedan dess, inte minst genom att sociala medier har gjort sitt intåg på ett sätt som troligen ingen kunde förutse.  En rolig sak hände i slutet av konferensen på söndag: tre av de första eTwinnarna kallades fram på scenen och nog blev jag rejält förvånad när mitt namn lästes upp! Därefter blev det skönsång till den pigga femåringen och vi fick äran att blåsa ut ljusen på den jättelika tårtan.

Jag har tagit en hel del bilder, givetvis, men det återstår att gå igenom allt och se vilka som duger att visa upp. Inom kort kommer jag att mejla länken till bilderna – troligen genom Flickr – här på bloggen.

Share

3 svar på “Hemma igen – men har inte landat”

  1. Det var verkligen kul att träffa alla människor på eTwinning-konferensen i Sevilla; både de andra svenska deltagarna och de övriga från hela Europa. För mig som ville söka kontakter med andra med idéer om liknande projekt var det dock svårt att hitta sådana som ville samma sak… Man skulle bara ha tur att hamna bredvid och börja prata med just rätt personer. I det avseendet tycker jag att konferensen skulle ha kunnat vara upplagd mer för oss ‘nybörjare’; tex med en särskild mötesplats för de som ville starta projekt i ‘det och det ämnet’ på ‘det och det språket’ och för ’de och de åldrarna’, eller att man hade kunnat ha namnskyltar med dels vilka språk man pratar och vad man söker för partner/projekt. Men i och med att konferensen nu dels var ett jubileum med många olika typer av deltagare; alltifrån de som varit med från början till dem som precis börjat så blev det väl så…?!?
    Hur som helst så har man nu en massa intryck att smälta innan man kan landa på riktigt, och så får man väl söka vidare efter en projektpartner på eTwinning-sidan!

  2. Jag håller med dig Helena, att ibland var man lite vilsen som nybörjare i Sevilla. Men så här några veckor efteråt så ser jag att jag ändå redan är på gång med tre olika nya projekt som väldigt mycket liknar de projektidéer jag hade innan mötet. Oj vad det känns viktigt att jag mött i allafall en av partnerna i varje projekt IRL redan 🙂
    Var det bara tur eller?

  3. Ja, nu har jag varit hemma ett tag och hunnit landa. Jag blev lite förkyld efter Sevilla men jobbade ändå och orkade därmed inte göra något mer än just jobbba. Jag tycker det var en fantastisk upplevelse att få möjligheten att åka och även träffa så trevliga människor. Hoppas ni alla mår bra som deltog i Sevilla. Jag letade också en projektpartner men som Helena skrev var det svårt. Jag upplevde att alla hade pågående projekt.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *