Vaddå Twitter?

Twitter

Det finns ett superhajpat fenomen inom avdelningen sociala medier som också hittat till Sverige till slut: microbloggen Twitter som fått enorm uppmärksamhet världen över, inte minst genom gräsrots-rapporter från länder där det kan vara mycket svårt – eller omöjligt – för medborgarna att göra sina röster hörda.

Hur skall man då beskriva Twitter? Nåväl, visst är det en blogg – kommunikation från en till många, med möjlighet till feedback från den vida världen – men avsändaren har bara max 140 tecken per inlägg (jag har fortfarande lite svårt med uttryck som ‘Tweet’, så gammal är jag!).  Twitter-meddelanden påminner en hel del om exempelvis statusuppdateringarna på Facebook men en stor skillnad är att dina – öh – Tweets kan i princip följas av vem som helst, om du inte håller dem helt privata förstås.

Varför skall man hålla på och skicka ut kortisar till hela världen om det man håller på med just nu? En bra fråga och många som använder Twitter har nog inte funderat på den tillräckligt mycket, tror jag. Med andra ord finns det tonvis med skräp på Twitter – precis som är fallet med e-post! – och det gäller att hitta folk som faktiskt är värda att följa.  Lyckas man med detta, går det att få en hel del intressant information i realtid – och ofta också hjälp när man mest behöver det.

Jag var från början mycket tveksam till Twitter och håller på och känner mig fram fortfarande. Oavsett vad man tycker om sociala medier så finns det förstås en sorts ‘break-even’-nivå för alla användare; lägger man ner så mycket tid att man hamnar bortom denna gräns, ja då slösar man bort sin tid. Ibland undrar jag hur så många kan ha så mycket tid att lägga ner på detta.. Vill man ändå ha någorlunda koll, kan man förstås använda sig av smarta webbaserade hjälpmedel och därmed ha mer tid till fysiska möten.

Om du vill testa Twitter så har jag ett par enkla råd på vägen:

  • Bekanta dig med handhavandet – det är lekande lätt att göra bort sig inför hela världen..
  • Följ folk du känner och respekterar
  • Sluta tvärt följa dem som tweetar(?!) skräp
  • Håll dina tweets publika – vad är vitsen annars?
  • Tänk både en och två gånger innan du publicerar något på nätet

Sedan finns det hur mycket som helst att läsa om Twitter, mängder med nybörjarguider och säkert avhandlingar också! En bra startpunkt kan vara TkJ-bloggen och titta gärna också in på nätverket Dela! och Twitter-gruppen där.

När man väl sätter igång med Twitter, kan det vara svårt att hitta andra (vettiga) användare att ‘följa’. Vore kul att få kommentarer inklusive Twitter-id här på bloggen! Numera kan användare också skapa ‘listor’ alla kan följa på Twitter; en sådan är @eTwinning_es/etwinningworld. På nätverket Dela! brukar de flesta ange sin Twitter-id i sin profilinfo, så har också jag gjort i min Dela!-profil.

Share

4 svar på “Vaddå Twitter?”

  1. Hur stort är Twitter, egentligen? Beror på vad man jämför med, kanske. Antalet Facebook-användare är väl någonstans kring 350 miljoner, Twitter-gänget kanske 5-10 miljoner. Hur många Twitter-användare i Sverige? Jag har faktiskt ingen aning men skulle gissa på max 10.000 – någon som vet?

  2. Har försökt använda mig av Twitter men inte riktigt hittat vad jag ska ha det till. Funkar att skicka ut en förfrågan t.ex… då kan man lätt få svar om man håller sig med goda med-twittrare. Vilket jag absolut gör… Massor av tips kan man få, genom att följa de länkar som är utlagda… men det TAR SÅ´N TID….. antagligen är det bra … men jag väntar fortfarande på den stora aha-upplevelsen kring vad jag EGENTLIGEN ska använda tweetarna till.

  3. Visst är det så, Anna-Lena, att sociala medier är kul, kanske också nyttigt beroende på användaren – men det tar definitivt tid! Anledningen till att jag började känna mig fram med Twitter var några jobbkontakter som hänvisade till tjänsten. Faktum är att för min del har det absolut blivit ‘ringar på vattnet’ på ett sätt som troligen inte hade skett utan Twitter.

  4. Det är ju intressant och spännande med alla dessa olika medier och uttrycksformer, speciellt för oss som arbetar med barn och ungdomar. Viktigt att känna till deras fritidssysselsättningar och självklart använder vi vuxna även dessa. Men jag funderar en hel del på detta med tiden. Hur hinner man? Men jag förstår tjusningen att prata med andra människor, i andra länder och kanske med samma tankar och idéer som en själv, eller helt andra tankar än en själv.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *