Internationalisering ur ett skolledarperspektiv – “Det blir viktigt när det är på riktigt!”

Stina Hultén, rektor på Gränbyskolan i Uppsala.
Stina Hultén, rektor på Gränbyskolan i Uppsala

Emelie Hahn, eTwinningambassdör och lärare på Gränbyskolan, intervjuar Stina Hultén, rektor på Gränbyskolan och Liljeforsskolan i Uppsala. Gränbyskolan är en skola som fått utmärkelsen eTwinning School

Världen har aldrig varit närmre och med teknikens utveckling och den ökade digitaliseringen finns möjligheter att ta in världen i klassrummet, och att ta ut klassrummet i världen utan att fysiskt förflytta sig. Genom digitala samarbetsytor som eTwinning finns möjligheter att samarbeta med skolor i Sverige och i andra länder i gemensamma projekt. Men, hur lyckas man som skola för att få det internationella perspektivet att bli en integrerad del av skolans systematiska kvalitetsarbete och inte någonting som görs “vid sidan av?

En framgångsfaktor är att ha en skolledare som är med på tåget och ser möjligheterna och vinsterna med att arbeta med internationella projekt – för eleverna, för personalen och för skolan.

Från vänster: Emelie Hahn, lärare och Stina Hultén, rektor, Gränbyskolan
Från vänster. Emelie Hahn, lärare och eTwinningambassadör, Stina Hultén, rektor, Gränbyskolan och Liljeforsskolan i Uppsala

I mitt första blogginlägg som eTwinning-ambassadör har jag därför valt att intervjua min rektor, Stina Hultén (rektor på Gränbyskolan och Liljeforsskolan i Uppsala) som ser internationella projekt och ett internationellt perspektiv på undervisningen som ett framgångsrecept. Gränbyskolan utsågs i början av läsåret som en av fyra skolor i Sverige till officiell eTwinningskola, och har i dagsläget två eTwinningprojekt; det ena vann i höstas utmärkelsen “Europeisk kvalitetsutmärkelse i språkundervisning/The European Language Label”, och det andra är en del av skolans tvååriga Erasmusprojekt How diversity makes us one! där vi samarbetar med skolor i Tyskland, Nederländerna, Frankrike, Italien och Grekland och som pågår 2018–2020.

Vi sitter ner en eftermiddag för att prata om internationella projekt och internationalisering som en del av skolans uppdrag.

  • I Lgr11 (s. 8) står det följande om internationalisering i skolan; “Ett internationellt perspektiv är viktigt för att kunna se den egna verkligheten i ett globalt sammanhang och för att skapa internationell solidaritet samt för att leva i ett samhälle med täta kontakter över kultur- och nationsgränser.” Hur ser du på den formuleringen – dess innebörd och betydelse

“Jag tänker att det är ett demokratiarbete. Eleverna ska känna att de är en del av världen, inte en egen liten ö här i Sverige. Globaliseringen gör att världen är väldigt nära; med digitalisering, med tidningar och genom klimatförändringarna som inte har några världs- eller landsgränser. Det är viktigt att skapa en förståelse för att vi hör ihop, allihop på vårt jordklot utifrån olika perspektiv.

På skolan har vi ett mål i verksamhetsplanen kring att arbeta med autentiska mottagare och uppgifter i alla ämnen. Det kan vara ett sätt att få in internationella projekt i undervisningen. Det kan också avgöras av hur skicklig läraren är på att utforma uppgifter som gör att eleverna känner att de är autentiska med omvärlden. Det kan göras i alla ämnen och det kan man ha i åtanke i planeringsstadiet av lektionsupplägget och innan man utformar uppgifter och övningar. Det är något som man också kan samarbeta med i utvecklingsgrupperna (ämnesgrupper). På skolan har vi många olika grupper som arbetar skolövergripande. Det är ett sätt att få stöttning i arbetet.

Alla i de olika grupperna har olika perspektiv utifrån olika uppdrag och kan då hjälpa och stötta varandra (t.ex. utvecklingsgrupper, IKT-gruppen och elevhälsoteamet). Allas kunskaper blandas då till en gemensam kaka där alla kan bidra med olika ingredienser och arbetet blir inte enskilda tårtbitar utan sammanhang, som inte hör ihop – utan någonting vi skapar gemensamt. Vi har också tid för samplanering där vi kan stötta och hjälpa varandra. Det kan vara svårt att resa ofta, men med digitaliseringen behöver man inte fysiskt resa för att samarbeta i internationella projekt. Eftersom IKT-kunskaper är en förutsättning har vi i IKT-gruppen kartlagt behoven så att alla kan få stöttning och utvecklas utifrån sina behov och önskemål”.

  • Under “rektors ansvar” står det bland annat att “skolans internationella kontakter utvecklas”. Vilka satsningar har gjorts på Gränbyskolan?

“Vi har satsat på Kuben, då vi deltar i Raoul Wallenbergs Academys Kubprogrammet det här läsåret med en samarbetsskola i Madrid. En annan satsning är Erasmusprojektet How diversity makes us one!. Jag som rektor försöker peppa lärare och andra att söka pengar, att åka på resor utomlands, och att skapa kontakter. En lärare på skolan är skolambassadör för EU och jag var själv i Bryssel nyligen genom denna satsning och fick då lära mig mer om EU:s arbete, samt träffa olika personer med olika uppdrag i Kommissionen och Parlamentet. Jag valde att satsa på Skolambassadör för EU eftersom kunskaperna kring EU generellt sett är låg, inte bara i skolan utan i hela samhället. Det är viktigt att skapa engagemang, då EU påverkar oss väldigt mycket. Det är en viktig satsning för att sprida kunskaperna vidare i kollegiet – att ta kunskaperna till en ny nivå.

Jag är nu också med i ett nätverk och blir bjuden på nätverksträffar i och med ambassadörskapet. Jag som chef pushar för internationella utbyten och kurser, medan andra kanske bromsar. Jag har en positiv inställning och vill att man ska få kompetensutveckling. Rektors ansvar handlar om att ge förutsättningar och om att utmana, samt att följa upp och driva utvecklingsarbetet på skolan. Det kanske inte är jag som gör allt, men jag som rektor har det här förhållningssättet och det övergripande ansvaret.”

  • Hur ser du på eTwinning som samarbetsplattform och arena för internationella samarbetsprojekt?

“Det är en bra yta för att hitta samarbetspartners inom sitt ämne med samma intresse, eller kring något specifikt tema som man vill samarbeta kring, utomlands eller i Sverige. Då kan man bredda arbetet men också få andra infallsvinklar från de man samarbetar med, från elever och lärare i andra länder. Det kan skapas intressanta lektionsplaneringar och upplägg, samt ge mervärde när man med sina elever tittar på uppgifterna som eleverna i samarbetsländerna gjort och få inspiration. Det är en jättebra plattform för det. Det är också en bra yta då det finns många möjligheter till utbildning och fortbildning. Alla kanske inte kan ha koll på det, men att det kan vara ett uppdrag för någon på skolan att bedriva omvärldsbevakning. Hos oss faller det på eTwinningambassadören som skickar till respektive utvecklingsgruppsledare när det kommer något seminarium eller kurs som passar för ämnet i fråga. eTwinning är en bra plattform för både samarbeten och kompetensutveckling – för inspiration.”

  • Vilka vinster kan du se med att arbeta med internationella projekt på skolan och i undervisningen? Vad ger det eleverna, personalen och skolan?

“Med eleverna så har det skapat mer engagemang och de känner att det blir mer viktigt och på riktigt. Med eTwinning, Erasmus och Kuben blir det mer verkligt och de tycker att det är väldigt roligt att ha kontakt med elever från andra länder. Exempelvis i tyskan där eleverna arbetar med en partnerskola i Tyskland är det fantastiskt att se hur de tycker att det är roligt och utvecklas.

För personalen och skolan är det viktigt att ha saker som skapar en vi-känsla, att vi på skolan gemensamt arbetar med något, och det också engagemang hos personalen. När vi haft utbyten har många varit med och bidragit och bjudit på sig själva och sina ämnen. Det har varit fantastiskt och det skapade en stolthet. När vi hade Erasmusbesök från våra fem partnerskolor i februari, var de jättenöjda och sade att det var den bästa utbytesvecka de varit på.  Utöver en stolthet blev det ett gemensamt övergripande arbete. Veckan var fantastisk rolig.”

  • Vilka är de tre viktigaste aspekterna som eleverna, personalen och skolan får ut av att arbeta med internationella projekt/ och kontakter? Varför anser du att de är viktigast?

“Den allra viktigaste aspekten som jag tänker på är vårt huvuduppdrag; att eleverna ska ha ökad måluppfyllelse, vilket de får av ökad motivation och engagemang och det finns mycket forskning som visar på att dessa faktorer leder till att man lär sig mer. Den andra är att det är ett skolövergripande arbete – något som vår skola står för; en gemensam stolthet samt en gemenskap. Även engagemang på skolan i stort och hos all personal, inte enbart hos lärare. Alla vet vad vi gemensamt står för.  Det tredje är skolans demokratiuppdrag som är lika viktigt om inte viktigare än måluppfyllelsen. Vi ska skapa demokratiska medborgare som ska vara i den här världen och just nu blåser läskiga vindar i Europa. Jag kan inte se något viktigare eller mer betydelsefullt arbete än att skapa en bättre värld genom våra elever”.

  • Vilka anser du är framgångsfaktorerna för att få till ett framgångsrikt utvecklingsarbete där internationella projekt/ och internationalisering genomsyrar verksamheten i skolan? Vilka förutsättningar behövs för att göra det möjligt?

“En framgångsfaktor är att alla inte behöver vara med och driva allt. Då kan det bli för många kockar, utan att det är en eller några få som driver olika projekt som de sprider och öppnar för de som vill vara med. Det är roligt att se att allt fler vill vara med på Gränbyskolan, att det sprids.”

  • Vilka tips kan du ge till skolledare och lärare som vill komma igång med att arbeta med internationella projekt i undervisningen (som utvecklingsarbete) och inte vet hur de ska börja?

“Just med skolledare tänker jag att man måste hitta några lärare eller annan personal på skolan som kan vara projektledare, så att några har huvudansvaret. Detta då man som skolledare inte har så mycket tid att lägga på detta som man behöver. Så, hitta några som vill och är taggade och försök ge dem så mycket förutsättningar som du kan. Implementera arbetet och vilka som ansvarar på skolan så att alla vet vem eller vilka som ansvarar för och leder arbetet. Det är också viktigt att ge de ansvariga möjligheter till fortbildning och att gå på nätverksträffar så att de kan bli experter inom området. De skapar sedan subgrupper med olika projekt. Det har vi implementerat på skolan på ett bra sätt, och alla som vill har fått möjlighet att vara med i våra olika projektgrupper. Andra kan sedan lockas av gruppernas arbete och vilja vara med och bidra, vilket skapar en spridningseffekt. Även om inte alla är med i någon grupp, skapar det ringar på vattnet, de andra känner ändå dyningarna. Vissa kan gå in i uppgifter och teman som passar deras ämnen, även om de inte är med i gruppens arbete hela projekttiden.

Samplanering är viktigt. Kanske finns det lärare som tänker att det är något annat, något extra. Det är viktigt att förstå att det inte handlar om att göra något extra, utöver den ordinarie undervisningen, utan att kanske göra det man alltid gjort på ett annat sätt, som också ger mervärde.”

  • Varför tror du att det finns skolledare och lärare som tvekar och ännu inte kommit igång? Vad skulle du vilja säga till dem?

Det kommer hela tiden så mycket som skolan ska göra vilket kan kännas betungande, som hållbar utveckling, digitalisering, hur många saker som helst. Tittar man på allt som enskilda saker kanske man blir rädd och inte gör något. Eller så kanske man väljer att satsa på en sak. Eller så gör man som vi gjort, att försöka se det som en hel kaka, en helhet i KASAM (Känsla av sammanhang). Det är egentligen inte enskilda saker, utan allt hänger ihop.  Allt tillsammans ger KASAM för eleverna.

Tillgängliga lärmiljöer handlar om internationalisering och det handlar om digitalisering – det är ett. Man får försöka få ihop det.

Skolledare är pressade och har mycket att göra, men det handlar om hur man kan implementera det till sin personal. Det är ett tillgänglighetsarbete som pågår hela tiden. En del förstår det direkt och för en del kan det ta flera år att förstå. Det kan också handla om förutsättningar. Man kanske inte har digitala förutsättningar eller förutsättningar att skicka personal på utbildningar och nätverkande, kanske på grund av ekonomin. Det kan också vara svårt att söka pengar, då ansökningarna kan vara krävande. Har man då inte någon lärare som har skrivit sådana ansökningar förut så kan det vara svårt. Har man skrivit eller känner andra som gjort det kan man ta hjälp. Är man i starten, behöver man nog hjälp av någon med erfarenhet. Då kan det vara bra att hitta en skola med erfarenhet, som kan hjälpa till. Har man inga pengar kan man alltid hitta pengar på något sätt.

Och det är ju däremot lätt att komma igång med eTwinning och starta samarbeten. Det krävs inga tidskrävande ansökningar och det finns även onlineguide för nybörjare och färdiga projektkit som man kan använda. Det är smidigt att komma igång och hitta projektpartners för kortare eller längre projekt och samarbeten.

Det kanske också handlar om mod. Människan är av naturen rädd för nya saker och det är heller inget konstigt. Det är så vi fungerar. Det kan vara tryggt att köra på som man alltid gjort. Man kanske tycker att det fungerar ganska bra och då är det inget fel med det. Men man behöver inte göra något helt nytt, utan på ett annat sätt. Att man bakar in internationaliseringen i det som redan görs så att det blir en liten förändring, men man behöver inte göra något helt nytt, vilket en del kanske tror. En del kanske också tror att man släpper eleverna helt fria, utan ramar eller struktur, men man måste nästan ha ännu tydligare ramar och struktur för att det ska fungera. Det är viktigt att man är en tydlig ledare i klassrummet.

  • Vilka erfarenheter har du av internationalisering i skolan (utöver de projekt som pågår på Gränbyskolan nu)

“Jag har jobbat på en skola i Tanzania, så jag har erfarenhet av att ha jobbat på en skola i ett annat land. Jag skrev min masteruppsats i pedagogiskt ledarskap samtidigt som jag jobbade där. Jag undervisade i engelska och det var väldigt lärorikt eftersom det var helt annorlunda. Det kan jag tänka tillbaka på när jag möter elever från andra länder – vad de har mött. Det har gett mig mycket erfarenhet och jag har tagit med mig mycket därifrån. I Sverige kan vi vara ganska allvarliga, men i Tanzania är det mer “Hakuna Matata”, kanske för mycket eller väldigt för mycket ibland. Men det lär man sig också mycket av. Ofta kanske det inte blir som man tänkt sig i skolan och då kan man ibland försöka tänka “Hakuna Matata”.

När jag arbetade på gymnasiet hade vi också ett Erasmusprojekt med en skola i Portugal. Det var inte jag som skrev ansökan, men jag var delaktig i projektet så jag vet hur sådana projekt fungerar sedan tidigare.

Jag tycker att det är så himla roligt att se elevernas engagemang, hur det lyser i deras ögon. Att de tycker att det som de får vara med om, i och med projekten, är så roligt. Elever som kanske misslyckats med det vanliga skolarbetet lever upp och visar andra sidor som vi inte sett, exempelvis under Erasmusveckan då våra partnerskolor var hos oss. Flera levde då upp, tog stort ansvar och fick mycket beröm. Det är viktigt att sådana här saker görs i skolan – det blir viktigt när det är på riktigt!”

Intervjun med rektor är gjord av Emelie Hahn, Gränbyskolan, Uppsala
emelie.hahn(at)skola.uppsala.se

Share

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *